Suss

Jag fryser så hemskt... kan inte sova... är ju fortfarande ledsen på ögat även om fasaden är uppe igen nu... men denna gång föralltid. Iallafall tror jag det, kommer nog aldrig att falla och öppna mig så här igen iallafall...
Imorrn så ska jag till Lisbet... hon måste berätta vad som komma skall annars tar jag mig nog inte igenom detta igen...
Jag gråter och kan inte sluta... och du får tycka och tänka vad du vill... men om man förstår detta så har man genomlidit det annars är det spångt omöjligt att förstå...

För ca 6 månader sen förlorade jag min bästa vän... min farmor i lungcancer... det tog mig nästan en månad att förstå att hon var död, vid begravningen så var jag sist in och sist ut ur kyrkan...  finsk begravningscermoni... dvs... inget paradande runt kistan utan bara en cermoni... inte som jag hade målat upp det, alltså inte på riktigt...!!!

Idag satt jag vid hennes och farfars grav och berättade saker som dom inte har varit här för, det svåraste jag gjort på länge... men jag tror att jag behövde gråta och ventilera ett tag. Tror att farmor var där, kanske även farfar...

Tack för att du pratade med  mig ikväll men jag är rädd att skillnaden är hårfin...

Jag kommer nog inte att lita tillräkligt på mänsklighet och kärlek igen nu på ett tag så att jag kan släppa igenom något som kommer att nå mitt hjärta, finns en risk att jag blir som förr igen... kall som den sten jag var innan och likgiltig som aldrig förr, men kom ihåg att du inte har med det att göra... jag har gått igenom detta en gång förut... men med dig... jag kan inte förklara det var som att något stämde som jag inte har känt förut...

Du frågade ikväll om jag inte glömt de andra två... glömt och glömt... kanske dem som personer... dom var elaka typer men inte kärleken som jag kände... det gör man nog aldrig...
Och dig, ja jag ska ju försöka...eller rent av sagt så har jag redan gjort allt i min makt nu... raderat det som går att radera... alla sms som jag tyckte var ngt att spara är borta, kanske därför jag gråter igen...
Men glöm mitt gråtande nu, för jag vet ju att du fortfarande läser... låt inte mig tynga dig...
I mitt hjärta, så kort tid som än har gått, har du fortfarande en plats och kommer alltid att ha... men inom mig så har jag börjat att kliva framåt även om jag hålls tillbaka av min nuvarande gråt...

Nån gång i livet träffar jag nog också den rätta... han kommer att veta han, att han älskar mig, och behöver aldrig tvivla... det är jag säker på!!!!! Jag tror att Mishelle har rätt i att jag förtjänar det... jag ger alltid 150% och Mish säger att tills någon vill ge det tillbaka så är dom inte värda mig... jag tror henne... men du bränner fortfarande håll i mitt hjärta...

Jag finns här som din vän... men jag vill aldrig bli påmind om min kärlek för dig... för då kommer jag aldrig att glömma... och kommer aldrig vidare i livet heller... men vad som än händer så finns jag här, min vänskap den äger du, min kärlek ger jag dig även fast jag önskar att jag kunde stänga av... och min tillgivenhet den kommer aldrig att gå att ta bort från dig...

Hej då... : ´(